Kurvan pekar uppåt

Lidköping anordnar tävling med kvalitet. Förutom en väldigt fin och sammanhållen anläggning så är det god service runtomkring. Det blev en lång helg och endast en häst till start. Trots det blev det en bra erfarenhet och en positiv avslutning med seger i Int I.

Även vi drabbades av det omtalade syndromet med fulla klasser och sena avanmälningar. Vi åkte tidigt på fredagen för att få start i en ”förklass”. Lördagens St Georg som kanske hade varit en bättre förklass var nämligen övertecknad med tio reserver när vi körde hemifrån. Den klassen plus Lövsta-klasserna gjorde också att antalet starter för dagen nådde taket och det blev en reservplats till i den ”vanliga” Int II. Dubbel olycka för oss.

Fredagens start var ingen större framgång även om det gjordes ett gott försök. När den klassen var över och fredagen gick mot kväll visar det sig att fjorton strykningar i Georg gör att klassen hade flera lediga platser och att antalet starter för dagen också hade gett möjlighet till start i Int II. Hur går det med diskussionerna om detta fenomen? Vi har ju ändå betalt över 2 000 kr per häst i meetingavgift, kört 39 mil och hyrt in folk hemma på stall för att kunna tävla.

Lördagens Georg var ett fall framåt. Söndagens Int I gick ännu bättre och Highlander tog segern som enda ekipage över 70%.

Helgen blev alltså lyckad eftersom den gav ytterligare reserutin och vana vid tävlingens atmosfär för HL. Han visar också att han litar på Anna och vill visa vad han kan. Nu börjar det bli dags att ta ett kliv uppåt, eller två..