Fyrstjärningt i Oldenburg

Säsongens sista tävling för Hermes var det fyrstjärniga meetinget i Oldenburg. Det är en stor tävling för hoppryttarna och med dressyr i flera kategorier.

När det är fyrstjärnigt i Oldenburg och kval till något som kallas Meggle-cup så innebär det ett starkt tyskt startfält. Efter en säsong med flera internationella tävlingar så kändes det både roligt och utmanande att kliva upp och tävla på denna nivå. Under året har vi ju stött på många VM-ekipage från flera olika nationer och haft dom både före och efter oss i resultatlistan och Oldenburg var inget undantag.

Publiken var entusiastisk och de tyska ryttarna är mycket uppskattade av sin hemmapublik. Isabell, Sprehe och Hubertus får alla ta till ”vifta-med-hatten-tricket” på väg ut ur arenan. I grenen ”Mannschaften” rids det en lag-kür med fyra ryttare på 20*40. Här är det fullt drag på läktaren och det är inte bara prispengar till bästa laget utan också en rejäl premie till föreningen med de mest högljudda heja-ropen. Kul!

Hermes gjorde en bra runda i GP och precis som förväntat på denna nivå så blir några enstaka misstag hårt nedslagna i protokollet. Fina kommentarer, en bra känsla överlag och kvalificering direkt till final som niondeplacerad är dock väl godkänt.

I finalens GPS blev det två rejäla misstag och det får vi acceptera och ta med oss. Hermes kändes även denna dag fin och vi känner att vi kan fortsätta tävla på denna nivå och vara konkurrenskraftiga.

Vi hade verkligen tur med lottningen eftersom vi lyckades starta som tvåa respektive etta. Generellt sett så litar vi på att domarna klarar av att hantera detta och att det inte blir någon nackdel. Det som arrangören dock inte klarade av att hantera var framridningen och det gjorde förutsättningarna svåra. Det blir inte ”fair competition” när vi som första startande får dåliga förhållanden för att rida fram. Trots att vi gjorde flera påstötningar gentemot steward och funktionär så slutade det med att jag personligen (Patrik) bar ut ut de två hjälp-hinderna som stod mitt på banan och började fösa ut de ca femton ryttare som inte värmde eller skulle vara med på pågående prisutdelning. Jag vill inte dra för långa slutsatser när det gäller framridning kontra resultat men jag tycker dock att det är dålig organisation när två steward och en funktionär nonchalerar vår begäran om rimlig hjälp. Om det osannolika att Isabell skulle starta först hade hänt så hade inte framridningen sett ut på det viset. Hade det stått två hästar och piafferat framför hinderna och sex ryttare hade travat på diagonalerna inför 1.45-hoppningen hade det nog hänt grejer, tror jag. Jag vill inte gnälla. Jag vill bara att det ska vara ”fair competition”.

Jag har inte förberett någon årskrönika och lovar inte heller att det blir någon men förutom väldigt hårt arbete hemma av Anna och Hermes så har dom bjudit oss andra på en väldigt rolig säsong. Vi har varit i Lidköping, Eriksberg, Strömsholm, Kristiansand, Falsterbo, Verden, Cszoznow, Oslo och Oldenburg för att tävla i GP. Förutom ranking- och världscuppoäng så har det blivit en titel som Nordisk/Baltisk mästare.  Dessutom trevligt sällskap och nya bekantskaper på resorna utomlands.

Osså har vi ju tävlat med ett gäng hästar till……